thinking
Japp det va dalig uppdatering igar, pga av att internet inte funka ^^ Jaja, idag funkar det iaf! :) Pratade med mamma igar! Sa skont! Haha, hon trodde inte pa mig nar jag sa att idag ar det 1 manad sen jag kom till familjen, bara 11 kvar! Way to go!
Iaf, jag har ju skrivit att jag tanker valdigt mycket, och allt handlar om mina kanslor. Kanslor jag har for en viss person som jag har svart att slappa. Att slappa denna manniska vill jag inte gora, men jag ska vara har 1 ar, och gud vet vad som kan handa. Han kanske hittar nagon, jag kanske gor det. How knows?
Men iaf, jag kan inte slappa denna person. Anda sedan jag kom hit har jag fattan hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Och det gor det hela sa mycket svarare! Han ar bortrest vilken gor att vi inte kan prata med varandra sa mycket. Efter som att det skiljer ex antal timmar mellan oss ocksa. Men nar han kommer hem vill jag verkligen forsoka. Forsoka att kunna prata sa mycket som mojligt med honom. For ska jag vara arlig, sa saknar jag honom nagot sa fruktansvart.
Vart jag an kollar, vad jag an lyssnar pa, vilken film/serie som jag kollar pa, blir jag pamind om honom. Och det suger riktigt javla hart!
Att jag skulle traffa honom innan jag akte, det trodde jag inte. Men sant ar livet, right? Life's sucks sometimes! Vi bada gillar varandra. Men racker de? Racker det for att vi ska forsoka halla kontakten i 1 ar?
Allt jag tanker pa kretsar kring hur det ska funka. Men jag maste sluta med det. langdistansforhallanden ar inte bra, och dom haller nastan aldrig. Det va darfor jag inte skaffa pojkvan innan jag akte hit! Men kan man inte hindra kanslor fran att komma, kan man inte de. Jag hatar att jag fick kanslor, det va nog det sista jag ville. For jag visste att om jag skulle fa det, skulle jag inte kunna slappa det. Och det skulle gora det svart att va ifran personen.
Men jag ska klara detta. Och ar han inte kvar i mitt liv nar jag kommer hem, ska jag leva mitt liv fullt ut! Vilket jag kommer gora i vilket fall som helst. Jag och Bastis ska ju flytta ihop, det har vi redan bestamt. Jag ska utbilda mig, jag ska jobba och nagon gang i min framtid ska jag fa barn och gifta mig. Det ar min hogsta onskan.
Varfor traffar man alltid den finaste personen innan man ska nagonstans? VARFOR??!
Inget jag kan gora at saken nu iaf. Men skit samma. Personen vet hur jag kanner och det ar allt som raknas. Sen ja, sen far man ta det som det kommer. Oavsett vad som hander ska jag stanna har hela arete ut. 1 manad har som sagt redan gatt och jag trivs som fisken i vattnet! En i familjen liksom. Mina vanner ar sa roliga och vi har roligt ihop.
Jag ska INTE avbryta detta. Det finns ju massor av killar dar ute om detta inte skulle funka. Men skulle det gora det skulle jag bli den lyckligaste kvinnan pa jorden!
Nu ater till Gray's
Iaf, jag har ju skrivit att jag tanker valdigt mycket, och allt handlar om mina kanslor. Kanslor jag har for en viss person som jag har svart att slappa. Att slappa denna manniska vill jag inte gora, men jag ska vara har 1 ar, och gud vet vad som kan handa. Han kanske hittar nagon, jag kanske gor det. How knows?
Men iaf, jag kan inte slappa denna person. Anda sedan jag kom hit har jag fattan hur mycket jag faktiskt tycker om honom. Och det gor det hela sa mycket svarare! Han ar bortrest vilken gor att vi inte kan prata med varandra sa mycket. Efter som att det skiljer ex antal timmar mellan oss ocksa. Men nar han kommer hem vill jag verkligen forsoka. Forsoka att kunna prata sa mycket som mojligt med honom. For ska jag vara arlig, sa saknar jag honom nagot sa fruktansvart.
Vart jag an kollar, vad jag an lyssnar pa, vilken film/serie som jag kollar pa, blir jag pamind om honom. Och det suger riktigt javla hart!
Att jag skulle traffa honom innan jag akte, det trodde jag inte. Men sant ar livet, right? Life's sucks sometimes! Vi bada gillar varandra. Men racker de? Racker det for att vi ska forsoka halla kontakten i 1 ar?
Allt jag tanker pa kretsar kring hur det ska funka. Men jag maste sluta med det. langdistansforhallanden ar inte bra, och dom haller nastan aldrig. Det va darfor jag inte skaffa pojkvan innan jag akte hit! Men kan man inte hindra kanslor fran att komma, kan man inte de. Jag hatar att jag fick kanslor, det va nog det sista jag ville. For jag visste att om jag skulle fa det, skulle jag inte kunna slappa det. Och det skulle gora det svart att va ifran personen.
Men jag ska klara detta. Och ar han inte kvar i mitt liv nar jag kommer hem, ska jag leva mitt liv fullt ut! Vilket jag kommer gora i vilket fall som helst. Jag och Bastis ska ju flytta ihop, det har vi redan bestamt. Jag ska utbilda mig, jag ska jobba och nagon gang i min framtid ska jag fa barn och gifta mig. Det ar min hogsta onskan.
Varfor traffar man alltid den finaste personen innan man ska nagonstans? VARFOR??!
Inget jag kan gora at saken nu iaf. Men skit samma. Personen vet hur jag kanner och det ar allt som raknas. Sen ja, sen far man ta det som det kommer. Oavsett vad som hander ska jag stanna har hela arete ut. 1 manad har som sagt redan gatt och jag trivs som fisken i vattnet! En i familjen liksom. Mina vanner ar sa roliga och vi har roligt ihop.
Jag ska INTE avbryta detta. Det finns ju massor av killar dar ute om detta inte skulle funka. Men skulle det gora det skulle jag bli den lyckligaste kvinnan pa jorden!
Nu ater till Gray's
Kommentarer
Postat av: Anders
Kloka tankar Johanna. Gillar det/Pappa
Postat av: CiSSi
HRM...Långdistansförhållanden är INTE hopplösa. En klok vän till mig sade: "Avståndet är för kärlek vad vinden är för elden, om elden är svag så släcker vinden den, men om elden är stark så gör vinden den större." Ge det en chans! Har ju funkat utmärkt för mig och Robin. Och vi är långt ifrån dem enda.
Trackback
