think
Jag har borjat fundera massor under den tiden som jag hittills varit har. Kanns konstigt att jag under detta ar kommer missa sa mycket som man ar van vid! Men det ar ju bra med forandringar och sa. Men ni fattar.
Jag har legat och tankt pa att jag kommer ha vuxit sa mycket med vem jag ar, och vart jag star i livet. Man kommer ha forandrats! OCh sa ar de bara.
Sen de har med att man ar radd for att inte ha nagon nar man kommer hem och faktiskt upptacka vilka som ar ens vanner, de skrammer mig ratt rejalt!
Jag menar, bara pa 2 manader har jag hittat massa nya vanner som kommer kanna mig for den jag ar har. Eftersom att vi har allt gemensamt har. Alla ar Au Pairer alla kommer ga igenom hemlangtan, vi partar, de ar dom vi snackar med om natt hander, de ar dom vi aker till nar vi har en rast pa 3 timmar, de ar dom vi umgas med varje dag i 12 manader. Man gjorde inte de hemma pa samma satt som man gor har. Det ar annorlunda har.
Jag har bara varit har i USA som Au Pair i 2 manader och 1 vecka. Men pa bara den tiden har jag redan hunit komma under fun med vilka jag verkligen hade som vanner. Jag saknar alla dar hemma men inte lika mycket nu, nu har jag det sa bra har att jag just nu faktiskt inte vill komma hem. Min pappa mina broder och pappas flickvan ska komma hit om bara 4 manader forhoppningsvis, sen kommer min mamma bara 1 och en halv manad efter, till min 20 arsdag.
Tiden gar fort. Men mycket hinner andras. Manniskor andras dar hemma, JAG kommer andras. Jag kommer inte vara samma gamla Johanna. Pa ett sett ja, kanske lite. Men annars nej. Jag kommer nog fortfarande vara lite korkad pa vissa saker, typ som mina kommentarer jag kan lagga ibland. (Natta och de andra bara garvar at mig:p) hah. Men ni fattar vad jag menar. Jag kommer ha vuxit sa fruktansvart mycket som person efter detta ar att jag kanske itne kommer kanna igen mig sjalv. Och att efter 1 ar komma hem till Sverigen igen och borja leva sitt liv "normalt" som jag alltid gjort i Sverigen, kommer ta mig tusan inte vara latt.
Men jag hoppas att jag kommer ha hittat mig sjalv efter detta ar och att jag fatt ett grepp om vilka ens riktiga kompisar ar.
Jag har legat och tankt pa att jag kommer ha vuxit sa mycket med vem jag ar, och vart jag star i livet. Man kommer ha forandrats! OCh sa ar de bara.
Sen de har med att man ar radd for att inte ha nagon nar man kommer hem och faktiskt upptacka vilka som ar ens vanner, de skrammer mig ratt rejalt!
Jag menar, bara pa 2 manader har jag hittat massa nya vanner som kommer kanna mig for den jag ar har. Eftersom att vi har allt gemensamt har. Alla ar Au Pairer alla kommer ga igenom hemlangtan, vi partar, de ar dom vi snackar med om natt hander, de ar dom vi aker till nar vi har en rast pa 3 timmar, de ar dom vi umgas med varje dag i 12 manader. Man gjorde inte de hemma pa samma satt som man gor har. Det ar annorlunda har.
Jag har bara varit har i USA som Au Pair i 2 manader och 1 vecka. Men pa bara den tiden har jag redan hunit komma under fun med vilka jag verkligen hade som vanner. Jag saknar alla dar hemma men inte lika mycket nu, nu har jag det sa bra har att jag just nu faktiskt inte vill komma hem. Min pappa mina broder och pappas flickvan ska komma hit om bara 4 manader forhoppningsvis, sen kommer min mamma bara 1 och en halv manad efter, till min 20 arsdag.
Tiden gar fort. Men mycket hinner andras. Manniskor andras dar hemma, JAG kommer andras. Jag kommer inte vara samma gamla Johanna. Pa ett sett ja, kanske lite. Men annars nej. Jag kommer nog fortfarande vara lite korkad pa vissa saker, typ som mina kommentarer jag kan lagga ibland. (Natta och de andra bara garvar at mig:p) hah. Men ni fattar vad jag menar. Jag kommer ha vuxit sa fruktansvart mycket som person efter detta ar att jag kanske itne kommer kanna igen mig sjalv. Och att efter 1 ar komma hem till Sverigen igen och borja leva sitt liv "normalt" som jag alltid gjort i Sverigen, kommer ta mig tusan inte vara latt.
Men jag hoppas att jag kommer ha hittat mig sjalv efter detta ar och att jag fatt ett grepp om vilka ens riktiga kompisar ar.
Kommentarer
Postat av: Kusin Lisa
Hej kusinen!
Tro det eller ej men jag vet vad du menar med ens riktiga kompisar och att hitta sej sjalv! Och lita pa mej dom finns alltid kvar och kommer alltid att vara dar for dej och du for dom!
KLart att du kommer att forandras en del men bara till det battre och det kommer alla andra oxa att goras hemma i sverig kanske inte sa mycket som du gor men en del dem med!
Kramar Kusin Lisa!
Trackback
